Först och främst vill jag säga GRATTIS till Elin och David som fått sin lille Charlie! I fredags kom deras lilla kille till världen! :) Längtar till Oktober då jag ska åka upp och mysa med den lille!!

Anyway, vi har kommit igång med Williams rum nu, garderoben är på plats, eller ja, innanredet är på plats och vi har börjat måla.
Idag var vi och titta på tapeter. Först och främst så hade den tapeten vi tänkt oss utgått, typiskt! Sjukt svårt att hitta någon som vi vill ha, men tur att vi har samma smak för annars hade det nog tagit tid. Det slutade med att vi valde mellan Sandbergs, Kaspar och Kompis, Muliranden..

Kaspar tycker jag är väldigt pojkigt söt, men inte riktigt vår stil..Är inte så förtjust i det där allt för söta i barnrum. Tycker det är fint men inget som jag skulle vilja ha.

Sen så tycker jag det är sjukt svårt med mönster, typ brandbilar, blommor, fotbollar, hjärtan, massa djur..Ja det fanns en HEL del med sånna barntapeter. 

Men då hittade vi den här randiga tapeten som var mer VI i stil...och passar mer in på det vi har tänkt ha, och redan köpt till Williams rum.

Så det blir alltså denna tapet som fondvägg och resten blir vitt, förutom en färgklick i draperiet på garderoben...

Det tyget sydde jag för några veckor sen så det är redo att hängas upp när vi målat och tapetserat klart.

Annars så har William hunnit med sin första förkylning för denna höst. Det varade drygt en vecka. Man märker att han blir väldigt påverkad av "lite" snuva, för det går direkt ner till luftrören. Och han blir som en helt annan bebis emellan åt, eller bebis är han väl inte längre, min stora kille. Men ja, ni förstår..

I vanliga fall så är han otroligt lätt, glad åt livet och sin omgivning, sover bra, äter bra jaaa, allt sånt där..Men när han blir sjuk så vänder allt, han är fortfarande glad å så men mycket mycket mer gnällig och sover mycket sämre. Inte så konstigt kanske, men vi märker att han har det väldigt svårt med andningen. Som tur så har vi inhalatorn hemma som hjälper honom och han accepterar den på ett helt annat sätt än när han var mindre. 

Då våndades vi och ville nästan undvika masken för William blev SÅÅÅ ledsen och arg när han fick den mot anstiket, det var omöjligt att ge den som ensam vuxen, vi var alltid tvungna att vara två. 

Men nu så kan han sitta själv i sin stol eller på golvet eller i min famn, han rör inte en min och blir inte alls ledsen. SÅ skönt!! Nu får vi hoppas att vi klarar hösten och vintern med endast medicinen vi har hemma och slipper åka in akut, iaf inte allt för många gånger som i våras.

Vi lär oss alla tre något nytt vid varje förkylning, och det är bara till att göra det bästa av situationen att han har förkylningsastma för värre kommer det (tydligen) bli för att senare växa bort när William närmar sig förskoleåldern.

Ooh, det blev ett långt inlägg, men det var lika bra när jag ändå var igång :)

Nu ska jag ta mig en kopp te och raka av eddes hår!

Hej så länge!